Det som gör kunskapen begriplig
Vi sparar dokument, beslut och resultat. Men det som gör dem begripliga ligger ofta mellan dem: en hänvisning, en invändning, en erfarenhet från en annan plats eller ett belägg som tillkommer långt senare.
Intertween vill göra dessa samband möjliga att följa. Vi börjar med det människor och verksamheter faktiskt har observerat, beskrivit och gjort. Därifrån undersöker vi hur kunskap får nya sammanhang och vad vi kan lära tillsammans.
Ett gemensamt minne behöver både kontinuitet och omprövning. Det ska gå att förstå vad vi visste då, vad som har förändrats och varför en bedömning behöver ses över.
Det kräver respekt för individen, erkännande av bidrag och ansvar som går att granska. Organisationer behöver kunna samarbeta med fortsatt ansvar för sina underlag och de villkor som gäller för dem.
Att följa samband och uppmärksamma mellanrum
Bruno Latours uppmaning att följa aktörerna inspirerar oss att undersöka konkreta samband. I Intertween börjar vi med kunskapsobjekt och följer deras hänvisningar till underlag, människor, organisationer och handlingar. Vi följer också invändningar och det som ännu är osäkert. Att följa kunskapsobjekt är vår tillämpning av denna inspiration.
Det japanska begreppet Ma (間) inspirerar oss att uppmärksamma det som finns mellan källor och perspektiv, och i tiden mellan händelser. För Intertween är detta en inspiration till hur vi undersöker och lyssnar. Där kan en ny fråga bli synlig. Genom att återvända till den kan vi lära tillsammans.
Inspiration och vidare läsning: Bruno Latour, Reassembling the Social (2005) · JAPAN HOUSE Los Angeles, A Perspective on the Japanese Concept of Ma (2020). Ma används här som filosofisk inspiration, inte som namn på en teknisk komponent.
Fördjupning: vad blir synligt när vi följer kunskapen? ↗Fem principer som vägleder arbetet
Vi lär tillsammans genom samband och över tid
Ingen människa, organisation eller teknik har hela bilden. Vi följer kunskapsobjekt, undersöker deras samband och återvänder till frågor när nya belägg tillkommer. Oenighet och osäkerhet behöver kunna synas. Med ”Vi, inte jag” vill vi ge det gemensamma lärandet bättre förutsättningar.
Ett gemensamt minne med respekt för individen
Erfarenheter och metoder ska kunna leva vidare utan att vi behöver minnas allt om alla. Vi behöver bedöma varför personuppgifter och kopplingar till enskilda personer sparas, vilka som får se dem och hur länge de behövs. Att ett bidrag bevaras betyder inte att alla uppgifter om personen bakom det ska vara tillgängliga.
Självständiga källor, spårbart ansvar
Organisationer behåller ansvaret för sina källor, sin infrastruktur och sina åtkomstbeslut. Samarbete ska bygga på överenskomna beskrivningar och tillåtna utbyten. Det ska gå att följa vilket underlag en bedömning bygger på, vem som ansvarar för den och vad som har förändrats. Belägg för ansvar kan behöva skyddas.
Bidrag och rättigheter följer med kunskapen
Den som undersöker, granskar, översätter eller förbättrar tillför kunskap. Det ska gå att följa och ge erkännande för bidragen, med respekt för rättigheter och behov av skydd. Ett bidrag kan knytas till en person, en organisation eller en roll. Om identiteten behöver skyddas kan hänvisningen visas utan namn. Att ett namn inte visas upphäver inga giltiga rättigheter eller anspråk.
Ömsesidighet formas av dem som deltar
De som bidrar med och använder kunskap bör tillsammans kunna komma överens om frivilliga regler för erkännande, erfarenhetsutbyte och gemensam nytta. Vi vill pröva hur värde kan komma fler till del. Människor ska inte värderas efter sin plats i en graf, och rättigheter ska inte automatiskt överföras till en gemensam pott.
Principerna vägleder utvecklingen. De är inte garantier för färdiga funktioner. Utbyte mellan noder, skyddade uppgifter om vem som har bidragit och hantering av ändrade användningsvillkor behöver utvecklas, prövas och granskas i verkliga verksamheter.
Självständighet och ansvar
Varje organisation behåller ansvaret för sina källor, sin infrastruktur och sina åtkomstbeslut. När en fråga berör flera organisationer behöver någon kunna ta hand om den utan att ta över de andras underlag.
- Källan behåller sin auktoritet över ursprung och förvaltning; dess påståenden kan fortfarande ifrågasättas.
- En observation är inte sanning; osäkerhet ska synas.
- Förändringar ska gå att granska.
- En fråga som berör flera ansvarsområden behöver en plats och någon som tar ansvar för den.